Alea iacta est

IMG_6782 (2)

Idag har jag, likt Cesar korsat Rubicon!

Tärningarna är kastade, första steget är taget genom att lämna in ansökan om tjänstledighet. Genom detta så har jag vigt 3 år åt studier, vad återstår att se men studier är det som gäller. Det sägs att det aldrig är för sent men rent praktiskt så är det nu eller aldrig och aldrig är en så fruktansvärt lång tid. Detta för att efter man fyller 47 så minskar antalet veckor som man kan få studiestöd med 20 veckor/år. Börjar jag i år så kan jag få få ut stöd/lån i 140 veckor vilket precis räcker för 3 års studier och om allt funkar, en kandidatexamen.

15:e maj är sista dagen att söka, så nu har jag 6 veckor på mig att få klart för mig vad jag vill ägna mig åt de närmaste 20 åren. Att det på något sätt kommer att innefatta IT är givet men sen är det ganska öppet. En annan aspekt är vart jag kan tänka mig att tillbringa 3 år av inspirerande föreläsningar, kaffedrickande och magsår. Som jag ser det så är det Lund eller Malmö som är tänkbara då bägge städerna går att nå på dryga timmen, detta ger dagligen 2 timmar på tåget med i bästa fall läsning och uppsatsskrivning, 2 timmar man senare på dygnet kan använda för välbehövlig sömn för det lär inte bli någon dans på rosor.

Vad har då flugit i gubben, studera vid min ålder, kan det verkligen vara något som bär sig? Det är möjligt att det inte är vettigt ekonomiskt med lån som ska betalas tillbaka, även om jag är nog så säker på att bara jag får ett nytt jobb efter examen så är det även monetärt lönsamt. Den stora vinsten är för själen. Jag har hela mitt liv närt en önskan om att få vidareutbilda mig, sedan har jag hela tiden hittat ursäkter för att inte göra det och jag inser nu att det bara handlat om undanflykter, dåliga undanflykter från ett undermedvetande som fick sig en knäck redan under gymnasietiden när en lärare förklarade att jag var på fel ställe, jag var inte nog begåvad för att gå i hans klass. Att detta handlade om en lärares oförmåga att förstå sin roll som mentor förstod jag tyvärr inte då och det är nu dags att göra sig av med det onödiga bagaget.

Nu är det dags att sträcka på sig och blicka framåt, om det blir teknisk eller humaniora återstår att se, men det kommer att bli mycket jobb, sena nätter och alldeles underbart!

 

2 thoughts on “Alea iacta est

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *